--------



det hela borde komma naturligt, men det gör det inte. det är nästintill omöjligt att närma sig, men ännu svårare att slita sig ifrån. problemet är ett mellangärde som vrider sig undan sparkarna som utdelas, bara svårare att lokalisera. det glider ständigt mellan fingrar och växlar tillstånd, såväl fysiska som psykiska. nu är jag hur som helst tillbaka utan att veta vad jag borde känna inför det. det enda jag vet är att det är väldigt lätt att överdosera uppväxtorter. jag känner redan av den kommande snedtändningen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0