warsaw

hur jag längtade hem under de sista veckorna i berlin. att jag önskade att det var jag som satt på S-bahn med mina resväskor, väntades på rätt förbindning, inte veckopendlande mediafolk. de sömnlösa nätterna, insomnian. deras upprörda röster på ovanvåningen och att konstantin sa att han förstod mig. ambivalensen. skulden jag kände över att vara där. att jag hoppades på att aldrig behöva känna den igen. hur den brukade komma krypandes till mig, kände igen den på stakningarna ikväll.

bara femton dagar kvar.