cykeltur #1














jag har väntat på att få följa rälsen sedan första gången jag lade ögonen på den. särskilt efter jag fick höra om X som rymt hemifrån och cyklat intill den tills polisen hittade honom, lade cykeln i bagageluckan och körde tillbaka till stan. kan se framför mig hur han måste ha trevat med händerna längs de kalla väggarna i tågtunneln där jag tog skydd från regnet. hög puls och ansträngda andetag som ekar. rädslan för att tåget ska komma. kanske att han inte reflekterade över det. kanske var viljan att komma bort allt för stark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0