warsaw

Min es-blogg får en total make-over och blir en ny fräsch misärblogg om livet som arbetslös, ehm, arbetssökande i Bergen. Jag tvivlar dock på att det finns någon stad i norden som är trevligare att dagdriva i. Busschaufförer som svär över somliga som inte har lärt sig mynten, bibliotekarier som fnyser över vissa som pratar "dålig norska", mat till priser som skulle få barnen med uppsvällda bukar att gråta av glädje och den härliga fukten som till och med skulle ha trängt igenom tjocksockarna som inte fick plats i min resväska (jag försöker trösta mig med det i alla fall). Det jag försöker säga är att jag mer än någonsin förstår varför Munch målade som han gjorde. Men jag måste erkänna att bergen samtidigt är så där oemotståndligt äckelcharmigt att jag bara vill lägga mig ner och dö alt. skaffa en vindsvåning någonstans.






Norrmännen måste definitivt få cred för sina jazziga gåmän.



Innan jag fortsätter mina klagovals på annat håll vill jag ta tillfället i akt och dela med mig av mina nya lärdomar. För det första: lita aldrig på bemanningsföretag (läs Adecco), packa smartare (bibliotek existerar även utanför sverige) - täcke borde rimligtvis gå före Morrissey-affischer etc och till sist... beatlitteratur och drönarhistorier är underbart - förutsatt att man själv har  pengar och någonstans att bo. Förvisso kan det kännas trösterikt att veta att kerouac periodvis levde tattigare än jag, men å andra sidan dog han ung också.